Europakommissionen anser med all rätt att det börjar blir trångt i luften, samtidigt som önskemålen om ökad mobilitet tilltar för varje år. I praktiken fördubblas kapacitetsbehoven i mobilnäten varje år och denna tilltagande trafikmängd kräver både mer spektrum och tätare mellan basstationerna för att fungera i praktiken.
En lämplig teknik för att förtäta mobilnäten och samtidigt erhålla mer spektrum är låta en del av mobilnätstrafiken gå via wifi, men liksom med mobilnäten är det frekvensspektrumet en begränsad naturresurs. Glädjande nog uppmanar nu Europakommissionen medlemsländerna att främja trådlös innovation och ”utvidga de harmoniserade inremarknadsband där det inte krävs några licenser”. Man vill möta nätens tillväxt med hjälp av trådlös teknik som kan dela användningen av radiospektrumet. Kommissionen menar att frekvenser är en extremt dyrbar och allt mer begränsad resurs och att Europa måste lära sig att använda denna begränsade resurs effektivare än tidigare.
Samexistens på frekvensbanden
Rent teoretiskt kan PTS och dess europeiska motsvarigheter tvinga operatörerna att dela med sig av frekvensutrymme till varandra. Dagens frekvenstillstånd för mobiloperatörerna öppnar till och med för denna möjlighet, tillstånden är inte exklusiva utan det finns en öppning för samexistens på frekvensbanden. Är det fullt i Telias nät på en viss plats kan basstationen temporärt låna frekvensutrymme från Tres basstation på samma plats om kapacitet finns.
En ytterligare väg är sekundär spektrumanvändning, så kallad whitespace-teknik, man utnyttjar helt enkelt ett spektrum som är ”vitt”, det vill säga outnyttjat. Med denna teknik kan delar av frekvensspektrum återanvändas inomhus för kortdistanssändning.
Whitespacetekniken baseras på något som kallas kognitiv radio med dynamisk spektrumaccess, en radio som själv fattar beslut om vilket frekvensband som kan användas för stunden. Fördelen är att tekniken inte förbrukar mer av naturtillgången frekvensspektrum, vilket kan antas tilltala EU-kommissionen. En av nackdelarna är att man inte i förväg vet hur mycket spektrum som finns tillgänglig för varje plats.
Artikeln publicerades i SKEF News nr 4 2012